Hurra!!!

Sommaren är tillbaka och det tänkte jag fira med ett finfint boktips 🙂 och dagens tips är Håkan Lindgrens debutbok ”Att raka en Zebra”. Håkan har varit gäst här på bloggen inte mindre än två gånger och vi är utgivna på samma förlag, men det har inget att göra med att jag tycker att Håkans bok är mycket bra.

”Att raka en Zebra” beskrivs som en relationsthriller och det är precis vad det är. Mycket bra tecknade personporträtt, blandat med en stor porton humor, allvar och spänning. Jag gillade den här boken mycket. Om du inte redan har läst den – gör det!

Så här säger baksidestexten:
Victors värld rasar när hans flickvän lämnar honom efter nästan tjugo år tillsammans. När han kokande av svartsjuka spionerar på henne hamnar han oväntat i en ny relation, så långt ifrån hans tidigare verklighet att han bara vill springa.

Jacob går från förhållande till förhållande, i ständig jakt på den stora kärleken. Har han äntligen hittat den? Men hans drömprins ställer ultimatum om att skaffa barn för att de ska flytta ihop. Jacob säger att han blivit vaccinerad mot barn, men prinsen ger inte upp. Hur långt är han beredd att gå?

En dag får Jacob ett samtal som talar om att hans bästa vän och hans fru blivit mördade. När han får veta att de i sitt testamente önskar att Jacob ska ta hand om deras tvåårige son blir allting riktigt komplicerat …

Att raka en zebra är en relationsthriller, ett drama där känslorna till en början kan tyckas klassiska, men som utvecklas till besatthet.

Annonser

Gästbloggare: Håkan Lindgren

Välkommen tillbaka till bloggen, Håkan! Du är efterlängtad, inte bara av mig skulle jag tro 🙂

 

Boksmällen

Festen som kallas Bokmässan är över och någon myntade begreppet ”boksmälla” – det måste väl ha varit en ordvitsig göteborgare, eller? Var du där? Det var jag och det var verkligen hur kul som helst. Så mycket folk, så mycket inspiration, så många vänner och likasinnade. Fan-bloody-tastic, helt enkelt.

Tänk alla författare som var där, både de som redan gett ut tio böcker och de som precis gett ut sin första, kanske med nummer två som antagits och som bara väntar på att få komma i tryck och att få vara med på nästa mässa. Och så lille jag. Med ett antal e-noveller utgivna, så var jag både med i gänget, och inte. Jag hade ju ingenting att visa upp, mer än de visitkort jag själv tryckt upp.

MRPn_omslag-150x200

Igår kom min sjätte novell ut på Hoi. Mister President, som jag egentligen skrev i mars 2013 till en erotiktävling på Kapitel 1, och som faktiskt vann. Den fick ligga till sig lite, tills jag skickade in den tillsammans med trilogin om Ann-Sofi Munter (som gavs ut i maj, juni respektive juli i år). Lite uppfräschad har den allt blivit, lite ”tajtare” som modeordet verkar vara just nu, men i stort sett höll den som den var.

Mister President handlar om en tyrann, i ett okänt land kanske inte alltför långt bort, som kommer på besök till en skola. När han åker därifrån tar han med sig lite underhållning i form av ”lammkött”. Vistelsen på palatset blir dock betydligt längre än väntat …

Men alla e-noveller till trots, hur roligt det än är, så finns där en dröm om att få ge ut min roman. Det var trots allt med romanen som det hela började, det skönlitterära skrivandet. Det känns förresten lite pretentiöst att kalla det man skriver skönlitterärt. Vem har sagt att det är skönt? Skönt att skriva, javisst, men skönt att läsa? Det är förstås det man vill, men är det inte att ta ut saker och ting i förskott?

Hur som helst, tre veckor innan mässan skickade jag in mitt romanmanus till förlaget och hann få ett positivt utlåtande från lektören de anlitat, hurra! Vilken känsla att ha med sig när man dök upp bland alla montrar. Nu är det förstås så, att i dag räcker det inte bara med att skriva sin bok. I uppsjön av alla wannabe-författare gäller det också att ha en plan för hur man skall sticka ut, synas, sälja. En marknadsplan, helt enkelt. Hur tänker du marknadsföra dig, var, och så vidare. Vilken är din målgrupp? Vad är unikt med just din bok, din USP (unique selling point), vad skiljer den från alla andra böcker som ges ut? Viktiga frågor som man kanske inte tänker på när man sitter mitt i sitt skrivande, men som måste besvaras likväl. Och det är faktiskt riktigt roligt, när man väl kommit igång. Jag har gjort det, förhoppningsvis tillräckligt bra, och skickat in mina svar till förlaget. Nu väntar jag alltså på smällen, den som antingen tar mig upp till himlen, eller ned någonstans på källarplan. Boksmällen.

Vad gör man om svaret inte blir det man hoppas på? Börjar om med en ny bok? Fortsätter att bättre på den just refuserade, den som man redan skrivit om flera gånger? Skickar in den till andra förlag? Ärligt talat, jag vet inte. Den dagen den sorgen, eller glädjen. Till dess får jag koncentrera mig på att göra reklam för Mister President. Vad var det nu för marknadsplan jag hade för den? Just du kommer väl i alla fall att köpa eller låna, den, eller hur? Vad hände med de tidigare novellerna? Vad kan jag göra för att boosta deras försäljning? Det roliga med hela karusellen är att den aldrig tar slut, när den väl satt igång. Underbart är … långt. Det får man i alla fall hoppas.

Tack Amalia för att jag fick komma tillbaka och blogga hos dig igen. Du kommer väl snart till mig? Att hjälpa varandra att synas är en strålande idé och en bra del i marknadsplanen – välkomna till mig på hakanlindgren.blogspot.com.

I morgon kommer han tillbaka …

I morgon är det dags igen, för en gäst här på bloggen. Och det är ingen mindre än Håkan Lindgren som kommer tillbaka. Den här gången tror jag mig veta att han kommer att prata om Boksmällen. Och vad det nu kan vara för något.

Missa inte!

Idag gästar jag …

Håkan Lindgrens blogg. Håkan var gäst hos mig förra veckan och idag är det min tur att besöka honom.

Idag skriver jag om hur allt började. Läs mitt inlägg här:

http://hakanlindgren.blogspot.se/2014/03/ny-gastbloggare-amalia-vilde-nar-man.html

Gästbloggare: Håkan Lindgren

Idag  välkomnar jag min första gäst här på bloggen, författaren Håkan Lindgren. Och vi är alla nyfikna på att lära känna dig lite närmare, så – take it away, Håkan 🙂

Novellen som drömförverkligare

Förra året sökte Hoi, House of Independants, en drömförverkligare till förlaget. Eftersom Hoi strax dessförinnan gett ut novellsamlingen Vildsint – Gryning var jag inne och tittade på deras hemsida och råkade få syn på annonsen. De sökte inte alls någon med min profil och jag söker inte nytt jobb. Ändå kunde jag inte låta bli att skicka ett mail och tala om hur roligt jag tyckte att det lät. Lars Rambe, en av huvudägarna, svarade och i och med det började vi diskutera både utgivning och annat.

Jag var helt inne på att arbeta med min roman och hade egentligen inte tänkt på möjligheten att försöka få mina noveller utgivna utanför Vildsint. Men så tänkte jag att varför inte försöka. Om jag ville testa Hoi, så skulle insatsen vara betydligt mindre med en novell, jämfört med en hel roman. Sagt och gjort, jag skickade in två noveller och fick ja på att ge ut båda två. Underbart!

 Så kom” Lunatique” (http://hoi.se/noveller/lunatique/) ut i oktober och ”Soldier” (http://hoi.se/noveller/soldier/) i november. Känslan av att se sitt eget lilla verk på nätet var så skön. Drömmen om att se den kommande romanen i tryck kom på något sätt ett steg närmare verkligheten. Det jag skrivit dög till att bli tryckt. När novellerna dök upp på Hois hemsida med länkar till diverse bokhandlare på internet var jag tvungen att testa alla. Men även i cyberrymden tar det sin tid innan alla kopplingar gjorts och nyheter kommit in i alla register. Om jag försökte tjugo gånger den första dagen, så överdriver jag inte, så ivrig var jag.

Omslag LunatiqueOmslag Soldier

 Sedan var det dags att börja marknadsföra sig, vilket är en resa i sig. En ganska tidskrävande sådan, dessutom. En bok i pappersformat kan du skicka ut till diverse tidningar, boklådor och annat för recensioner och publicitet. Det är inte riktigt samma sak med en e-novell. Facebook och Twitter är strålande hjälpmedel, det gäller bara att nå så många som möjligt. Dina hundra (eller två eller tre) vänner kanske snart får nog av all din reklam … Perfekt om de kan dela vad du skriver med sina vänner. En väg till nya kontakter är förstås de grupper som finns för (och av) författare på dessa forum. Sedan kanske du har din egen blogg, men också dina författarvänners bloggar. Tack Iza Melody Frost för initiativet att utnyttja varandras läsekretsar för att hitta nya läsare till vad vi skrivit. Tanken är förstås att få igång en ringar på vattnet-effekt, med recensioner på diverse bokbloggar och annat.

 Allt medan det spännande efterarbetet fortsätter med de utgivna novellerna, så fortsätter förstås det ännu roligare arbetet med att skriva mer. För min del, så fortsätter jag med tredje versionen av min första roman, en relationsthriller som först gick under arbetsnamnet ”Mannen som saknade skärpa”, version två fick heta ”Tillbaks till ruta ett”. Den tredje versionen saknar fortfarande ett bra namn, eftersom jag hoppas att den, och namnet, kommer att bli den/ det slutgiltiga. Det har varit en intressant utveckling av historien, som började som en ren relationshistoria och som sedan fick en parallell polisstory att brottas med. Nu är polishistorien i mångt och mycket borta, men jag tror att spänningsmomentet ändå ligger kvar. It’s complicated … men på ett bra sätt, hoppas jag.

 Min allra första novell heter ”15 minutes”. Det var den historien om Ann-Sofi Munter, hemmafrun som just blivit lämnad av sin tölp till man, som var med i Vildsint – Gryning. Ann-Sofi fick ett antal fans redan när ”hon” var med och tävlade i Kapitel1’s novelltävling under hösten 2012, vilket gjorde att jag skrev mer om henne. Hennes öden, som börjar med att en bankrånare på flykt hoppar in i hennes bil när hon stannat vid ett rödljus, har hittills blivit fem noveller. Tre av dem, inklusive en längre och omarbetad version av ”15 minutes”, kommer nu som följetong hos Hoi. Den första kommer i maj och fortsättningen i juni respektive juli.

Till hösten kommer också ”Mr. President” ut som e-novell. Den vann Kapitel1’s första Fångad av lust-tävling i mars 2013. Jag skall erkänna att jag inte läst den sedan dess, det skall bli spännande att arbeta igenom den igen.

 Man blir nog inte rik på noveller, i alla fall inte i pengar, men man får en fantastisk erfarenhet, och det är roligt. Riktigt, riktigt roligt. Dessutom tror jag att det är ett utmärkt sätt att om än så lite, så i alla fall att göra sig ett namn. När det är dags att skicka in manus till romanen, så kanske, kanske förlaget redan uppmärksammat någonting du gjort, någonting som gör att de anstränger sig lite, lite extra och i alla fall ger din bok en ärlig chans. Om du sedan går via samma förlag som gett ut dina noveller är det förstås enklare. Vem vet, kanske är 2014 året då det händer, det har ju nästan bara börjat …

 Tack Amalia för att jag fick komma och hälsa på hos dig 🙂

 Till alla läsare, Amalia kommer och bloggar hos mig nästa vecka, välkomna ni också.

Håkan

Porträtt Håkan

http://hakanlindgren.blogspot.com/

http://hoi.se/forfattare/hakan-lindgren/